Strålning

Strålning är en del av vårt dagliga liv

Strålning finns runt omkring oss och har funnits sedan denna planets födelse. Vi utsätts kontinuerligt för naturligt förekommande bakgrundsstrålning från yttre rymden, solen, marken och även inifrån våra kroppar.

Strålning är energi i form av vågor eller partiklar. Detta inkluderar vanligtvis:

1. elektromagnetisk strålning, såsom radiovågor, mikrovågor, infrarött ljus, synligt ljus, ultraviolett ljus, röntgenstrålning och gammastrålning;
2. partikelstrålning, såsom alfastrålning (α), betastrålning (β), protonstrålning och neutronstrålning (se figur 1).

https://commons.wikimedia.org/wiki/File:EM_Spectrum_Properties_edit.svg

Icke-joniserande strålning

Icke-joniserande strålning inkluderar lågfrekvent och måttligt högfrekvent strålning, inklusive radiovågor, mikrovågor, infraröd strålning och synligt ljus. Icke-joniserande strålning har inte tillräckligt med energi för att avlägsna elektroner från atomerna. Icke-joniserande strålning används brett i vardagen, t ex:

• Mikrovågsstrålning för telekommunikation och uppvärmning av mat.
• Infraröd strålning för infraröda lampor och för att hålla maten varm på restauranger.
• Radiovågor för radiosändningar.

Högfrekvent icke-joniserande och joniserande strålning (som ultraviolett ljus från solen) kan orsaka brännskador och vävnadsskador vid överexponering.

Elektromagnetiska fält (EMF)

Elektriska och magnetiska fält, även kända som elektromagnetiska fält (EMF), består av vågor av elektrisk och magnetisk energi som rör sig tillsammans. Dessa energifält omger oss hela tiden. Vetenskapliga studier har inte tydligt visat om exponering för EMF ökar hälsorisken. Ett fåtal studier har kopplat samman EMF och hälsoeffekter, men de har inte kunnat upprepas, vilket betyder att de är ofullständiga. Forskare fortsätter att forska i frågan. Elektriska fält produceras av elektriska laddningar, och magnetiska fält produceras av flödet av elektrisk ström genom ledningar eller elektriska enheter. Styrkan hos EMF är proportionell mot mängden elektrisk ström som passerar genom kraftledningen och minskar med avståndet.

Elektromagnetisk strålning från trådlös teknik

Elektroniska enheter som skickar elektromagnetiska signaler genom luften i radiofrekvens (RF) finns överallt: Wi-Fi-routrar, mobiltelefoner, radioapparater och andra nätverk. De sänder information i form av radiovågor. Vi befinner oss i ett konstant moln av elektromagnetisk strålning. Vissa människor är oroade över de potentiella hälsoeffekterna av elektromagnetisk strålning från trådlös teknik. Mobiltelefoner och trådlösa nätverk skickar elektromagnetisk strålning som radiofrekvens på energinivåer som inte orsakar betydande uppvärmning av biologisk vävnad. De flesta studier har inte funnit några hälsoeffekter av mobiltelefonanvändning. Ett fåtal studier har kopplat ihop RF och hälsoeffekter, men forskarna har inte kunnat upprepa resultaten. Det betyder att de är osäkra. ^[2].

Radiovågsfrekvensstrålning från mobiltelefoner är inte tillräckligt stark för att direkt påverka atomernas struktur eller skada DNA; det får dock atomer att vibrera, vilket kan få dem att värmas upp. När radiovågornas energi är mycket stark, till exempel från radarsändare, kan det vara farligt. Det kan värma delar av människokroppen mycket snabbt och orsaka allvarliga skador, som allvarliga brännskador. Radiofrekvensenergin minskar när den färdas i atmosfären, vilket gör att den blir svagare ju längre den är från sändaren. Mobilmaster kan sända högre nivåer av RF-energi, så de har varningar som begränsar åtkomsten till själva masten eller det omgivande området. ^[3].

Mobil telekommunikationsteknik (t.ex. mobiltelefoner) sänder och tar emot radiofrekventa elektromagnetiska fält (RF EMF) på ett sätt som tillåter kommunikation. Den specifika metod för att använda RF-EMF hänvisas till som en "trådlös standard". Till exempel kallas den trådlösa standard som används för den första generationen av mobil telekommunikation "1G", medan den femte generationen av den trådlösa standarden är känd som "5G".

RF-effekter på kroppen och hälsokonsekvenser

Elektromagnetisk strålning från trådlös teknik kan penetrera människokroppen och den främsta effekten av detta är en temperaturhöjning i den exponerade vävnaden. Människokroppen kan anpassa sig till små temperaturhöjningar som när man tränar eller badar bastu. Det beror på att kroppen kan reglera sin inre temperatur.

En annan generell egenskap är att ju högre frekvens, desto lägre penetrationsdjup av EM-strålning från trådlös teknik in i kroppen. Eftersom 5G-teknologier använder högre frekvenser (>24 GHz), kommer de i första hand att absorberas mer ytligt än tidigare mobiltelekommunikationsteknik (4G, etc.). Att väcka oro över användningen av 5G är inte nytt; liknande farhågor har funnits beträffande 1G, 2G, 3G och 4G. Frekvensen av hjärncancer har inte förändrats nämnvärt, från att ingen mobiltelefon användes på 80-talet till den kolossala användning i västerländska länder idag. ^{[4.1] [4.2] [4.3]}

Användning av mikrovågor

Mikrovågsugnar använder elektromagnetisk strålning för att värma mat. Den icke-joniserande strålningen som används i en mikrovågsugn gör inte maten radioaktiv. Mikrovågor produceras endast när ugnen är igång. Mikrovågorna som produceras inuti ugnen absorberas av maten och producerar den värme som tillagar maten. Mikrovågsugnar är konstruerade för att säkerställa att elektromagnetisk strålning inte lämnar ugnen.^[7]

Joniserande strålning

Joniserande strålning inkluderar högfrekvent elektromagnetisk strålning: ultraviolett ljus, röntgen- och gammastrålning. Joniserande strålning har tillräckligt med energi för att bryta kemiska bindningar i molekyler eller slå bort elektroner från atomer, vilket skapar laddade molekyler eller atomer (joner). Joniserande strålning kan skada levande vävnad genom att förändra cellstrukturen och skada DNA. Skadan beror på typen av strålning, exponeringsväg, energi och den totala mängd strålning som absorberas. Effekten från mindre eller till och med måttlig exponering kanske inte märks eftersom de flesta cellskador repareras, men vissa celler kanske inte återhämtar sig lika bra som andra och kan förbli skadade eller cancerösa. Strålning kan också döda celler. Barn är mer känsliga för joniserande strålning än vuxna eftersom barn fortfarande växer. Fler celler delar sig och det finns en större möjlighet för strålning att störa tillväxtprocessen.

Sievert (symbol: Sv) är en enhet för storheterna ekvivalent dos och effektiv dos i det Internationella måttenhetssystemet (SI). Dessa storheter används när man vill uppskatta hur stor skaderisken är för en människa eller annan levande organism som blivit utsatt för joniserande strålning. Den är uppkallad efter Rolf Sievert, en svensk medicinsk fysiker känd för sitt arbete med stråldosmätning och forskning om strålningens biologiska effekter. Sievert är en väldigt stor enhet, så det är vanligt att ange dos med prefix som millisievert, mSv, eller mikrosievert, µSv.

Stråldoser och konsekvenser

• 5 µSv - En timmes flygresa på 11 000 m höjd.
• 0,01 mSv – Tandröntgen.
• 0,1 mSv – Mammografiundersökning.
• 0,3 mSv – Kosmisk strålning per år från rymden.
• 1 mSv – Dosen från en genomsnittlig röntgenundersökning.
• 1–4 mSv – Normal årsdos från naturlig bakgrundsstrålning i Sverige
• 3–4 Sv – 50% chans att överleva, procenten varierar bl.a beroende på ålder och hälsa.

Joniserande strålning och cancer

Den största risken vid exponering för joniserande strålning är cancer. Studier av mer än 100 000 överlevande från atombomberna i Hiroshima och Nagasaki, Japan, i slutet av andra världskriget visar:

• Risken att utveckla cancer ökar i takt med att stråldosen ökar.
• Cancer orsakad av strålning uppstår inte förrän flera år efter exponering.
• Vissa människor är mer benägna att utveckla cancer av strålningsexponering än andra.

Ultraviolett (UV) strålning och solexponering

Solen skickar energi till jorden på olika sätt: synligt ljus som vi kan se, infraröd strålning som känns som värme och UV-strålar som vi inte kan se eller känna. UV-strålar orsakar åldrande av huden och ögonskador och kan minska din kropps förmåga att bekämpa sjukdomar. Kortare UV-strålar (så kallade UVB) orsakar solbränna och hudcancer. I EU har vi runt 90 000 nya hudcancerfall årligen, mer än hälften av dem i Sverige. Det är en av de snabbast växande formerna av cancer. ^[5].

Alla borde skydda sig mot UV-strålning, men det viktigaste är att skydda barn. För mycket UV-exponering eller frekventa solbrännor, särskilt under barndomen, kan göra det mer sannolikt att utveckla hudcancer.

Allmänna missuppfattningar

Under de senaste åren har elever i allmänhet blivit mer och mer intresserade av strålning ^[9]. Mobiltelefoner, moderna spelkonsoler och WiFi – alla enheter som involverar viss strålning är en del av vår vardag. Folk konfronteras också ofta i media med debatter som rör olika typer av frågor om strålning: Är all strålning dålig? Är medicinsk strålning verkligen nödvändig? Orsakar strålning från mobiltelefoner cancer? Bör solarier förbjudas? Vilka är effekterna av kärnkraftsavfall?

Även om elever ofta är motiverade att lära sig om strålning, kan flera missuppfattningar identifieras. Vissa av dessa missuppfattningar kan orsakas av partiska medierapporter, medan andra kan tillskrivas användningen av ordet strålning i det vardagliga språket.

Oro för 5G

5G är den femte generationens teknikstandard för mobila bredbandsnätverk. Det lovar en tiofaldig ökning av dataöverföringshastigheter jämfört med nuvarande 4G-nät, vilket kommer att uppnås med en högre överföringsfrekvens.

På grund av högre frekvenser och kortare våglängder kommer 5G att kräva mycket tätare markinfrastruktur jämfört med 3G- eller 4G-utbyggnad – cellantennerna bör finnas på var 100:e till var 200:e meter.

När frekvensen ökar minskar penetrationsdjupet i biologiska vävnader. Därför blir huden och ögonen de viktigaste organ som råkar ut för hälsoproblem. Millimetervågor absorberas främst av huden och i hornhinnans ytskikt.

Enligt flera expertbyråer finns det inget som tyder på att 5G-millimetervågor medför en betydande hälsorisk ^[7], men många experter säger att det behövs mer forskning. 5G-högbandsfrekvenser är fortfarande icke-joniserande, så denna strålning har inte tillräckligt med energi för att bryta isär DNA och direkt orsaka förändringar i celler som kan leda till cancer. De flesta studier som publicerats om användningen av traditionella mobiltelefonitjänster inom radiofrekvensområdet har inte hittat ett samband med utvecklingen av tumörer ^[8]. Vävnadsuppvärmning är den primära påverkan av radiofrekventa fält på människokroppen. Radiofrekvensexponeringsnivåer från nuvarande teknologier (2, 3, 4, 5G) resulterar i försumbar temperaturökning (några tiondelar av en grad) i människokroppen.

Några av forskarna som nämns ovan påpekar att, i det speciella fallet med 5G, är problemet inte styrkan och frekvensen utan pulser i fältet som hela befolkningen kommer att exponeras för på grund av det täta nätverket av antenner och uppskattningsvis miljarder samtidiga anslutningar. Studier visar att pulserande elektromagnetiska fält i de flesta fall är mer biologiskt aktiva och därför farligare än icke-pulserande EMF ^[13].

Vissa experter misstänker alltså att strålningen från dessa enheter kan skada celler via en annan biologisk mekanism, såsom oxidativ stress i celler, vilket leder till inflammation och även cell- och vävnadsskador. Det har funnits åsikter om att kortvarig exponering kan ha negativa fysiologiska effekter på det perifera nervsystemet, det kardiovaskulära systemet ^[10] och immunsystemet (som påverkar immunförsvaret i vår hud) ^[11]. Ändå är dessa åsikter hämtade från ett fåtal studier, främst inriktade på WiFis frekvensband (2,4 GHz och 5 GHz) ^[12]

Konstgjord strålning som källa till strålningsexponering

Många tror att strålning är ett direkt resultat av tekniska framsteg som produceras av elektriska apparater eller kommer från kärnkraftverk. Människor antar ibland att genom att bo långt borta från överbelastade stads- och industriområden kommer strålningsexponeringen att minska avsevärt eller att det inte fanns någon strålning för några århundraden sedan. Det är inte sant.

Tanken att ljus är en typ av strålning som är nära besläktad med röntgenstrålar eller mikrovågor är utmanande att förstå för elever. Ljus kan, enligt deras åsikt, skilja sig mycket från strålning: det är synligt, medan människor vanligtvis anser att strålning är osynligt, och ljus verkar uteslutande förknippas med positiva känslor. Synligt ljus är icke-joniserande strålning, men vad sägs om joniserande strålning?

Förutom potentiella storskaliga kärnkraftsolyckor är naturlig joniserande strålning den mest betydande bidragsgivaren till den samlade effektiva dos som mottas av världens befolkning. Den mänskliga befolkningen utsätts kontinuerligt för joniserande strålning från flera naturliga källor som kan delas in i två breda kategorier: kosmisk strålning med hög energi (kosmiskt bidrag); och radioaktiva nuklider som finns i jordskorpan (markbundet bidrag). Det terrestra bidraget består huvudsakligen av radionuklider från urans och toriums sönderfallskedjor och radioaktivt kalium. I de flesta fall är radon, en ädelgas som produceras i radioaktivt sönderfall av uran, den viktigaste bidragsgivaren till strålningsexponering ^[13].

Figur 2. Bidrag från olika strålkällor till genomsnittlig årlig effektiv stråldos för befolkningen

Bidragen från olika källor varierar dock och andelen konstgjord strålning ökar med framväxande medicinsk teknik. Folkhälsomyndigheten i England har uppskattat att andelen av radon i årliga doser i Storbritannien kan vara runt hälften. I Tyskland är radonbidraget cirka en fjärdedel. De andra mer betydande bidragsgivarna är kosmisk strålning, terrestrisk gammastrålning och intag (t.ex. via mat) av andra radionuklider än radon.

Medicinsk strålning

Som tidigare beskrivits ger medicinsk strålning idag en högre andel av befolkningens exponering än tidigare. I USA har andelen av den totala strålningsexponeringen från medicinska källor ökat från 15 % i början av 1980-talet till 50 % i dag. Större delen av den ökade exponeringen beror på datortomografi(CT)-skanning och nukleär avbildning (t ex positronemissionstomografi), som kräver större stråldoser än traditionell röntgen. Datortomografi skapar tvärsnittsvyer och tredimensionella bilder av en patients inre organ. När en person genomgår en datortomografi tas många röntgenbilder nästan samtidigt vilket skapar mycket tydliga bilder av inre organ. Dessa detaljerade bilder hjälper läkare att diagnostisera problem inuti kroppen, såsom tumörer eller organskador. Datortomografi kan också ge kirurger en karta över patientens inre kroppsdelar som de kan följa när de opererar. När en person genomgår en datortomografi, utsätts de för mycket mer strålning än en konventionell röntgen. En lungröntgen, till exempel, levererar 0,1 mSv, medan en CT av bröstkorgen kan leverera 7 mSv — 70 gånger så mycket.

Strålningen avges av externa källor, och personen exponeras endast under själva undersökningen. Det finns ingen radioaktiv effekt efteråt ^[16], men under nukleärmedicinska procedurer tar patienterna radiofarmaka som kommer att användas i deras behandling eller ingrepp. Alla radionuklider har en "halveringstid", vilket är den tid det tar för hälften av ämnet att sönderfalla till något annat ämne. Patienter kan fortsätta att avge detekterbara strålningsnivåer under olika perioder efter olika behandlingar. Fluor-18 (F-18) är den vanligaste radioisotopen som används och kan vara detekterbar under en dag; technetium-99 (Tc-99) och thallium-201 (Tl-201) eller en kombination av båda som används vid bildåtergivning av myokardperfusion (blodflöde) förblir detekterbara i några dagar respektive upp till en månad. Jod-131 (I-131), som används för att behandla hypertyreos, sköldkörtelcancer och lymfom, kan förbli påvisbart så länge som tre månader efter behandlingen ^[17]. Under den perioden avges en liten mängd joniserande strålning av vår kropp. De utsända mängderna av strålning är dock låga och nuklearmedicin, som den icke-invasiva metoden, har flera fördelar jämfört med invasiva metoder. Mycket högre doser ges i strålbehandling som används för att behandla cancerceller i kroppen. De typiska doserna är cirka 50 000 mSv fördelat på flera mindre doser under några månader. Den vanligaste typen av strålbehandling är extern strålbehandling, där patienter får stråldoser från medicinsk utrustning ^[18]. Efter en sådan procedur frigörs ingen strålning.

En annan procedur är intern strålbehandling då radioaktivt material placeras i cancer- eller omgivande vävnad i implantat. Implantaten kan vara permanenta eller tillfälliga. När radioaktivt material sönderfaller förlorar implantaten radioaktivitet med tiden, och de små inaktiva implantaten kan stanna kvar i kroppen. Under en viss period (ofta upp till 2 månader) bör patienten inte ha nära eller mer än 5 minuters kontakt med barn eller gravida kvinnor.

https://slideplayer.com/slide/10275303/

Bestrålning av livsmedel

Bestrålning av livsmedel är den teknik som behandlar mat med joniserande strålning. Kärnan i processen är att strålning stör en cells DNA; om cellen inte kan reparera den skadan dör den. Detta kan förhindra groning i potatis, kan döda insekter i spannmål och frukter och inaktivera parasiter i kött. Strålning (liksom pastörisering) minskar avsevärt bakteriemängden i mat, och höga strålningsdoser steriliserar maten. De vanligaste radioaktiva isotoper som används är kobolt-60 och cesium-137, som producerar gammastrålar med lämplig energi.

Motarjemi Y, Moy G, Todd ECD. Toiduohutuse entsüklopeedia: Elsevier (2014).

Nuförtiden är människor mer medvetna om maten de äter än någon annan gång i historien. Även om dessa energier för matbestrålning är för låga för att inducera radioaktivitet, är vissa människor försiktiga med bestrålad mat. Även om bestrålning av livsmedel inte utgör några toxikologiska, mikrobiologiska eller näringsmässiga problem ^[21] minskar vitaminnivåerna i livsmedel, särskilt B-gruppens vitaminer. Men under traditionell matlagning kan liknande vitaminförlust också observeras ^[22]. Matbestrålning har inget med radioaktiv kontaminering att göra, eftersom mat inte kommer i kontakt med radioaktivt material under bestrålningen och inte kan kontamineras på detta sätt.

U.S. Department of Energy

Att sola

Vissa människor tror att eftersom solarier mest använder UVA-ljus är att sola på det sättet säkrare än att sola ute. Det är inte sant. Ultraviolett strålning (UV) klassificeras i UVA (våglängd från 320 till 400 nm), UVB (290 till 315 nm) och UVC (100 till 280 nm). Tidigare trodde man att UVB-strålar är mer skadliga än UVA, eftersom de framkallar solbränna kopplat till melanom. Vi vet nu att UVA-strålar orsakar för tidigt åldrande av huden och även ökar risken för hudcancer ^[23]. Det finns alltså inget som heter en säker eller hälsosam solbränna. Även om UVA-strålar är något mindre intensiva än UVB, penetrerar de din hud djupare. Exponering orsakar genetiska skador på celler på den innersta delen av ditt översta hudlager, där hudcancer mestadels förekommer. Huden försöker förhindra ytterligare skada genom att mörkna, vilket resulterar i en solbränna.

UVA-strålning är den primära typen av ljus som används i de flesta solarier. En gång trodde vi att det var säkert, vi vet nu att det är precis tvärtom. Bara ett tillfälle i solarium kan öka risken att utveckla hudcancer (melanom med 20 %, skivepitelcancer med 67 % och basalcellscancer med 29 %) ^[29]. American Academy of Ophthalmology rapporterar att solarier producerar 100 gånger högre UV-nivåer eller den förväntade intensiteten av ultraviolett strålning som man skulle få från solen ^[25].

https://www.mdanderson.org/publications/focused-on-health/what-s-the-difference-between-uva-and-uvb-rays-.h15-1592991.html

Rädsla för kärnkraft

Våra elever är vanligtvis inte välinformerade om kärnenergi men har en intuitiv strålningsrädsla. Detta problem har historiska rötter. Från början kontrollerades kärnkraftsforskning och -utveckling av militären och mycket av informationen doldes p g a nationella säkerhetsskäl. Kärnvapenbombningen av Hiroshima och Nagasaki och konfrontation efter andra världskriget mellan Sovjetunionen och USA skapade en grund för rädsla och mystik kring kärnkraft. Strålning från kärnvapenstest i atmosfären finns fortfarande i luften vi andas sextio år efter att sådana tester förbjöds.

Dessutom, bristen på information från den sovjetiska regeringen efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl, liksom den följande internationella mediakampanjen som presenterade överdrivna hotrapporter till världssamfundet, ökade allmänhetens stress och gjorde den allmänna opinionen mot kärnenergi ännu mer negativ. Studier rapporterar att "påverkan på mental hälsa" efter Tjernobylolyckan är det största folkhälsoproblem som skapats. … Dessa problem visar sig som negativa självbedömningar av hälsa, tro på förkortad livslängd, bristande initiativförmåga och beroende av hjälp från staten (WHO/IAEA/UNDP 2005). Av de personer som man vet har fått en hög stråldos från Tjernobyl är ökningen av cancerincidensen för liten att mäta på grund av andra möjliga orsaker till cancer, som luftföroreningar och tobaksbruk. Folkhälsodata visar inte cancerförekomst efter exponering för låga doser under 100 m Sv. Studier av yrkesarbetare som kroniskt exponerats för låga strålningsnivåer har inte visat några negativa biologiska effekter. De biologiska effekterna av lågdosstrålning är fortfarande inte tillräckligt forskat på. Intuitivt antar vi att vilken mängd strålning som helst kan utgöra en viss risk för att orsaka cancer och ärftlig effekt och att risken är högre för högre strålexponering. För närvarande börjar forskare ompröva effekterna av strålningsexponering, vilket tyder på att människokroppar kan hantera låga och medelstora doser av strålning utan observerbara hälsoförsämringseffekter. Men tv-program, popkultur och till och med nyhetsreportrar utnyttjar ofta ofullständig information eller subjektiva idéer för dramats skull eftersom tittarna gillar ett bra drama, vilket leder till överdriven rädsla för strålning – radiofobi. ^{[27] [28]}

Beroende på hur mycket tid som finns till förfogande kan lärare begränsa arbetet med strålningsmodulen till myter relaterade till kärnenergi och kärnstrålning. Nedan presenterar vi några myter som studentgrupper kan få djupare insikter i.

Vanliga myter om kärnenergi ^{[29] [30]}

Myt 1: Kärnenergi är inte säker

De tre olyckorna med kärnreaktorer på Three Mile Island, Tjernobyl och Fukushima Daiichi, inträffade under en tidsram på 65 år. Av dessa tre olyckor hade två av dem inga dödsfall relaterade till kärnkraftsstrålning medan Tjernobyl hade cirka 50 dödsfall omedelbart relaterade till kärnkraftsstrålning ^[31]. Även om ytterligare 4 000 dödsfall till följd av cancer kan vara relaterade till Tjernobylolyckan, är de totala dödstalen fortfarande lägre än de som tillskrivs andra former av energiproduktion. "Dödssiffran från kärnenergi är 442 gånger färre i förhållande till brunkol per energienhet, även med dödsfall i radioaktiv exponering inkluderade” ^[32].”

Myt 2: Kärnenergi bidrar till koldioxidutsläpp och leder därmed till luftföroreningar och global uppvärmning

Kärnkraft är en energikälla med låga koldioxidutsläpp och med ett av de minsta koldioxidavtrycken. Den producerar energi genom kärnklyvning och inte kemisk förbränning, men till skillnad från andra koldioxidsnåla metoder kan det skapas betydande energi. Dessutom är energin som produceras av kärnreaktorer inte beroende av väderförhållandena som förnybar energi är. Kärnkraft kan hjälpa till att möta ökande energibehov med de enorma mängder energi som kan produceras från en mycket liten mängd uranbränsle. Därför är kärnenergi en ren och effektiv form av energiproduktion som kan ersätta fossila bränslen och fungera som den primära energikällan och vara en backup för förnybara energikällor.

Myt 3: Kärnavfall måste lagras i 100 000 år

Det mesta kärnbränslet kan återvinnas för att göra nytt bränsle eller biprodukter. En liten mängd kärnavfall behöver lagras, men i mindre än 300 år (inte tusentals). Över 90 % av det avfall som produceras från kärnkraftverk klassificeras som låg- eller medelaktivt avfall. Det inkluderar materiel som metallskrot, papper, plast och kläder. Mindre än 1 % är radioaktivt i 10 000 år. Detta avfall skyddar vi från människor och djur, men det är egentligen inte mycket mer radioaktivt än vissa saker som finns i naturen.

Många länder planerar för geologisk slutförvaring av avfall när kärnavfall placeras i särskilda behållare som i sin tur placeras i tunnlar och valv hundratals meter ner i berggrunden.

Myt 4: Kärnkraftverk sänder ut mängder av farlig strålning

Stål- och betongkonstruktioner i ett kärnkraftverk i drift blockerar det mesta av den alstrade strålningen. Strålning från kärnkraftverk övervakas noggrant och överstiger inte nivån av bakgrundsstrålning som kommer från olika källor. Solen och stjärnorna skickar en konstant ström av kosmisk strålning till jorden. Mängden (eller dosen) av kosmisk strålning vi får beror på altituden vi befinner oss på, atmosfäriska förhållanden och jordens magnetfält. Allt vatten innehåller små mängder löst uran och torium, och allt organiskt material (både växter och djur) innehåller radioaktivt kol och kalium. Vissa av dessa material intas med mat och vatten, medan andra (som radon) andas in.

Myt 5: Exponering för strålning sker endast från kärnkraftverk

Människor, växter och djur utsätts ständigt för viss strålning. Det kommer från marken under oss och utrymmet ovanför oss. Radioaktiva material (inklusive uran, torium och radium) finns naturligt i jord och berg. Så kallad bakgrundsstrålning är en del av vår vardag. I princip all luft innehåller radon, vilket ansvarar för det mesta av dosen som människor får varje år från naturliga bakgrundskällor. Vi bär också små mängder radioaktiva isotoper inuti våra kroppar, men våra kroppar är anpassade till denna strålning och våra celler kan hantera den. Strålningen från kärnkraftsindustrin är mycket lägre än vad som förekommer naturligt.

Myt 6: Vi behöver inte kärnkraft i EU

I EU finns en stor efterfrågan på el. Vid sidan av vind- och solenergi är kärnkraft en del av lösningen för el med låga koldioxidutsläpp. I Frankrike produceras nästan 80 % av elen av kärnkraftverk. Medan vind- och solenergi är beroende av vädret, kan kärnkraft alltid tillhandahålla ström. På längre sikt kan kärnkraft användas för att producera väte för användning i bränsleceller och syntetiska flytande bränslen.

Myt 7: Kärnkraftverk åldras och är ineffektiva

Anläggningsutrustning utvärderas kontinuerligt för att avgöra vad som behöver uppgraderas eller bytas ut. Kärnkraftverk är moderna på insidan eftersom de flesta komponenter kontinuerligt behöver bytas ut.

Myt 8: Kärnkraftverk kan explodera

Det är fysiskt omöjligt för en modern reaktor att explodera som ett kärnvapen. Bränslet har inte tillräckligt med uran för att vara explosivt, och reaktorer är designade med lager av säkerhetssystem och automatisk avstängningsförmåga. Det är inte möjligt för en person att avsiktligt eller oavsiktligt manipulera en kommersiell kärnreaktor för att orsaka en explosion.

Myt 9: Kärnavfall kan inte transporteras säkert.

Använt bränsle transporteras säkert med lastbil, järnväg och lastfartyg idag. Hittills har tusentals försändelser transporterats i specialdesignade behållare utan strålningsläckor.

Myt 10: Kärnkraftsarbetare är själva radioaktiva.

Alla människor har inre strålning, främst från radioaktivt kalium-40 och kol-14, i sina kroppar från födseln och är därför källor till exponering för andra. Variationen i dos från en person till en annan är inte lika betydande som den som är förknippad med kosmiska och terrestra källor. Kärnkraftsarbetare är inte mer radioaktiva än andra människor.